Björn Skifs anno 1984 i rollen som sig själv, smyger runt bland kärringarna i grannskapet och ollar deras kaffekoppar, löständer, tandborstar etc. Med sig har han en kameraman i form av en ännu mer misslyckad skådespelarkollega från Dramaten som dokumenterar och kommenterar de nattliga utflykterna. De unga tu är så nöjda med materialet att de inte kan hålla sig från att publicera det offentligt. Skifs får utstå viss kritik men skyller på att han är sömngångare...han får dock svårt att förklara kameramannens närvaro.

Ovanstående autentiska händelser ligger till grund för dokumentärfilmen med samma namn som Skifs egen produktion. Här får vi följa honom under ett par tuffa år där han får stå till svars för sin böjelse. Det hela urartar mer och mer och slutar med att Skifs spelar in Drömkåken (1985) för att återfå sin status som vanlig, folklig tönt.