Käraste kronprincessan fyller år och kungen ska ta plats på scen. Plötsligt stormar en ung man (alternativt Daniel Westling) upp på scen, kalabalik bryter ut och kungen blir ollad, det råder ingen tvekan, allt fångas på högupplösta kameror och bilderna kablas ut i världen. (ollningen spelas under en kvart upp i olika vinklar) En sådan skam.  Mannen måste nu straffas hårt.  Forskare har samtidigt forskat fram ett slags virtualrealityfängelse.  Mannen döms till att leva som en hamster i många år och hoppar runt i en vr-bur, springer i sitt hjul dag ut och dag in. Mjukvaran är instabil och hänger sig konstant, patchas sporadiskt. Typ en triologi, 9 timmars extramatrial, en riktig filosofisk bjässe. Inget soundtrack i hamsterburen, bara kackig grafik och gott om tid för reflektion och inre resor i det cerebrala hinterlandet. Tänk Foucaults "discipline and punishment", Benthams "panopticon" -och kukar.