Filmen börjar med att Christer Fuglesang vaknar på morgonen på rymdstationen.  Långsam småpatriotisk musik spelas medan ett montage visar vad Christer offrat för att bli astronaut, slit, hårt arbete, folkets nedlåtande misstro om att han någonsin skulle ta sig till ut i världsrymden. Musiken kulminerar i pompöst klimax då Fuglesang stirrar ut mot rymden och en svensk flagga svajjar. Publiken blir garanterat tårögd. Tonerna mynnar ut i tystnad och kvar finns bara ljudet av en gylf som dras ned. Fuglesang kissar i en plastmugg och dricker upp det.  smackar lite och fortsätter sen med dagsrutinerna på stationen, dvs äta en falukorvsmacka och kolla sin epost.